Ett par skor och lite öl.

 
 

 

Lördag i Holland! Wiiihooooo tagga osv. Just nu har jag så enormt mycket energi, då hela dagen har gått åt filmtittande och slapphet deluxe. Regnet har gjort att varken jag eller systra mi har lämnat boet. Men det skall snart ändras på! Efter ett par Leffar och lite uppiffning är vi redo att göra något vettigt av kvälla'.

 

   

 

Under den obligatoriska Photobooth-sessionen ville Frida vara med och posa, och det du ser på bilderna är våra kunskaper från hur man ser extra classy ut. Tycker vi lyckats helt asbra. Jag hade lätt anställt oss till en photoshoot liksom.

 


 

 

Dessutom får ni även säga hej till mina nygamla skor. Superslitna Buffalos i tegelrött. Att de dessutom är tunga som tjyven förstärker bara den perfekta arga känslan. Åh, kommer kunna sparka ur mig så mycket ilska i dessa. Förhoppningsvis kommer de få hänga med och dansa lite också.

 

 

Holland i svartvitt.

Hej alla goda!

 

Som ni kanske har koll på så har jag lämnat Göteborg för ett par veckors resande. Första stopp efter Uppsala/Stockholm fick bli hos världens bästa syster i Holland. Frida pluggar i Delft för tillfället, så det blev helt perfa att hälsa på innan terminen är över.

 

Tyvärr finns det inte så mycket att göra i Delft förutom att typ dricka öl och provsmaka ost (seriöst, ostaffärer överallt. Min laktosmage bara dör, men det är fett värt.), men som tur är ligger Rotterdam tio minuter bort, och Amsterdam 55 min. Älskar bra tågförbindelser!

 

Efter att ha betat av Rotterdam igår stod Amsterdam på tur idag. Är helt slut nu efter så många timmars vandrade och typ fullproppad med intryck. Från Anne Frank-museet och designbutiker till Red light district och feta vintageaffärer. Vet liksom inte om jag skall vara glad eller ledsen, arg eller nöjd. Är mest bara seg i hela kroppen.

 

Men bra dag i alla fall, och bra stad, trots allt knark och allt utnyttjande av folks kroppar. Usch, vill bara skriva av mig all ilska. Det kanske kommer imorgon.

 

 
 
Frida och cyklar. Två bra saker med Holland! 
 
 
 
Ost, MYCKET ost. 
 
 
 
Googlemaps-check. 
 
 
 
Hittade snyggaste grafittin <3 Vill ha en egen Vader i mitt sovrum. Den som fixar älskar jag för evigt. 
 
 
 
Tips! Vintagebutiken Episode på Berenstraat. Bästa klädaffären jag vart i någonsin, utan tvekan. Fick med mig de argaste Buffalo-skorna jag någonsin skådat hem. Mitt livs kap. Blir kåt när jag tänker på att jag faktiskt äger dessa finingar <3 Ni får se snart. 
 
 
 
Kaffipaus. 
 

Typ så himlans mycket saknad på samma gång.

Min goda Johanna lade igår upp en fantastisk film på tuben från vår sista resa med T/S Gunilla. Det är helt galet hur mycket jag gillar dessa människor. Håller på att explodera av saknad och kärlek. På riktigt. Men istället för att gå i tusen tyckaom-bitar tycker jag att ni också skall titta in videon, och det gör ni här. Glad måndag!

 

 

  

 










 
 

THAILAND BABY!

 

Råkade vid niotiden klicka mig in på Norweigans hemsida och trillade över superbilliga flygbiljetter till Thailand. Dog lite av solsug. Två timmar senare har jag bokat ett par till mig och världsbästa Sara. Så mellan den 14e november och 18e december kommer vi ligga på vit sand och dricka drinkar varendaste dag. Fy fasen vad bra det skall bli, spricker nästan av pepp. Det är i dessa ögonblick jag älskar min spontana sida, och blir lycklig över att Sara har en precis lika dan.  

 
 
 

Dag ett i Köpenhamn.

Här kommer en fin redogörelse för vad vi hittade på igår, illustrerat med hjälp av min eminenta iphonekamera. 

 

 

Vi startade morgonen med kaffi på Starbucks. Jag valde en moccavariant med vit choklad. Det var inte så gott faktiskt, utan bara väldigtväldigt sött.

 

 

Det regnade typ hela bilfärden, det gjorde oss lite opepp. Även om jag sov nästan hela vägen. Men lagom till Malmö dök solen fram, wihoo. Öresundsbron var fin, det var nytt att åka över istället för att segla under.

  

Fin utsikt från hotellrummet.

  

Vi var aströtta efter resan, så kollade in ett par avsnitt Big Bang Theory innan staden fick sig en titt. Här diskuterar herrarna för övrigt om Leonards flickvän hade kunnat undersöka Sheldons prostata <3

  

Sedan gick vi ut! Solen sken fortfarande, och postlådorna var finare än i Sverige.

 

 

Lunchade precis vid rådhuset. Dog över hur god min laxsallad var, mygodz.

  

Kom hem efter ett par timmars strosande med snygga trosor. Kommer sitta som en smäck på rumpen.

  

Daniel tyckte det var tråkigt att kolla i affärer. 

 

 

Så vi avslutade dagen på rummet med ciderdrickande på fönsterbrädan. 

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Holland!

Gissa vem som har beställt biljetter till storasyrran i Holland?! Är så exalterad att jag kan dö här och nu. Kommer bli legendariskt. Ge mig november nu! (<-- en mening jag aldrig trodde skulle komma från mig.)

 

Balen änna!

I och med studenten fick jag gå på min allra första bal. Den hade kunnat vara trist och tråkig, men var alldeles alldeles underbar! Så här såg kvällen ut i bilder:
 
 
Gick loss med locktången och lyxade till det med rödaste läpparna i staden (hatar dock läppstift, sjukt opraktiskt  om man vill pussa på sina vänner. Big nono helt enkelt.) 

Hade finaste baldejten direktimporterad från Åland. Nästan i alla fall. 

Vi matchade bäst på hela stället, utan tvekan. 

 
Adam hade underbaraste västen. Dör på färgen, omnom. 

Jag fick vara tillfällig bordsdam åt Alex, och klappa artigt åt vår toastmaster. 

 
Bästa befälen var så klart på plats. 

 
Godbitar. 

 
Drömparet nummer ett. 

Drömparet nummer två. 
 
 
Vi hade gingermöte för att diskutera nästa drag i vår "ta över världen"-strategi. Kom fram till att införskaffning av öl lät som ett bra move. 

  
Sedan blev det dans så klart. Jag var mest ett lockigt yrväder. Som vanligt. 

John var taggad. Som vanligt!
 
Och Sandra var vackrast av alla.
 
Efter ett tag hade nästan alla dansat av sig sina fötter. 
 
Sen blev det lite Kubanska ciggarrer också. Detta är utan tvekan världens bästa bild, kan liksom inte bli annat än jättelycklig av den här tjejen! 
 
Helt enkelt en kväll som hette duga!

En lång kanal.

 
 
 
 
 

Nu har snart en vecka av jobbet gått, och det är fint. Bor i världens minsta båt med Johan och Becca, som är godare än de flesta. Tyvärr ligger jag lite efter när det kommer till sömn, och är fortfarande sliten sedan Hultsfred. Som tur är får man vara skabbig på segelbåt, det hör lite till.

Just nu ligger vi i en liten hamn nära Söderköping, så vår resa genom Göta Kanal har börjat. Midsommarkvällen firade vi i just Söderköping, efter att ha seglat elva timmar i sträck. Vi var glada, drack fulöl och badade bastu hos främmande sörpingare. Helt klart en godkänd kväll.


Åh, fina Primavera.

Åh, förlåt käraste blogg. Hade du vart en blomma hade du vissnat. Hade du vart ett barn hade socialen vart här för länge sedan. Jag är en dålig bloggmamma, för har varit och festat hela långa veckan istället för att ta hand om dig. Lite skamligt, jag vet! Men oj så roligt.

 

Primavera var fantastiskt, blir helt varm i kroppen när jag tänker på det. Nu är liksom festivalsommaren här igen, och invigningen i Barcelona kunde inte blivit mycket bättre. Eller jo, Sara och Mike hade kunnat låta bli att tappa bort sina mobiler. Hot Chips spelning hade kunnat vara bra. Jag hade kunnat frysa lite mindre. Men annars så, helt brutalt bra.

 

Jag och Cristian bodde hos Xavi nära Viladecans, och killen förtjänar verkligen en medalj i bra hosting. Så himlans artig och gästvänlig. Själva festivalen ägde rum i centrala Barcelona, precis nere vid vattnet. Grymt område, trots kylan in från havet.

 

När det kommer till musiken var utan tvekan The Knife bäst. Något av det bästa jag har sett faktiskt, stod typ i trans. Åh, så bra. Django Django, MBV och Animal Collective var väldans duktiga också.

 

Folket på området var trevliga. Väldigt hög medelålder, så jag och Sara kände oss som värsta kidsen. Men det kan vara rätt skönt, för konserterna var inte så bråkiga och folk var inte överdrivet fulla. Det kan ju vara lite härligt, så slipper man bråkiga fullisar.

 

Men ah, asså The Knife. Är så ledsen över att jag missar dem på Way Out West, får helt enkelt hitta mig en festival i Europa som går av stapeln efter den 10 augusti där knivarna spelar. Typ Pukkelpop i Belgien. Kommer nog bli fint som snus.

 

Så, nu har jag skärpt mig och återvänt till Sverige och livet igen! 

 


Barcelona.

Nej men just det, igar tog jag flyget till Barcelona. Har skall jag ha det fint och lyssna pa bra musik. 
 
Vi ses om en vecka igen! 
 
 

This way to the ministry of magic.

Hemma igen. Edinburgh var strålande vackert, åk dit för sjutton! Lovar att skriva ett långt och fint inlägg om hela vistelsen typ imorgon, men nu är jag mest bakis/trött/tandlös/seg och orkar inte göra något produktivt eller viktigt. Tog mig två timmar att äntligen få tummen ur och betala min balplats. Två timmar. Inte okej.

 

Så länge kan ni få se lite bilder från världens bästa badrum inne på fiket The Elepahant House (där J.K Rowling satt och skrev en gång i tiden). HP-fans från hela världen hade överröst väggarna där inne med kärleksklotter. Fast jag såg det mer som konst.

 

 

 

 


Edinburgh.

Väskan är fullpackad med klänningar, engångskameror och böcker. Det tog inte så himlans lång tid innan jag tröttnade på Sverige. Så idag åker jag och fina Johanna till Edinburgh för att kolla in slottet, fika på stadens alla caféer, vintageshoppa och dricka god öl. Vi hörs igen på måndag, trevlig helg!  

 

Ville få till en glad bild, men är för trött och stressad. Så det fick bli en arg Photo Booth-Sanna. 

I backspegeln.

Vi hann med ett litet stopp i Mexiko under senaste resan, med mayaruiner, skolbesök och allmänt gött häng.  

 

 






 

 

 
Bilder lånade från Tim, Ebba och Elin. 

I backspegeln.

Aguacate, Belize. Byn med världens mest underbara barn. Ville utan tvekan ta med allihopa hem igen. Blir helt gråtig av att titta på bilder. Åh.  

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nästan alla bilder är från Elin. Lite Tim också. Och min Iphone, woopwoop. 
 
 
 
 

I backspegeln.

När det regnar och är megakallt här i Sverige kan man inte annat än längta tillbaka till Havannas halvraserade gator, högljudda försäljare och allmänna finhet. Saknar fasiken till och med att svettas, då har det gått långt.  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bilderna som är något att ha står Elin, Tim och Emma för.  


Hemma.

Foto: Adrian Ö.
 

Nu är jag hemma igen. I fina, helt lagom kalla Sverige, där luften är frisk istället för tung och där alla förstår vad man säger. Hemma på Vrångö där jag inte behöver några kartor för att hitta fram, där min underbara katt glatt jamar i trädgården. Allt är helt enkelt som om jag inte vart borta alls. 

 

Tids nog kommer jag hinna gå igenom alla äventyr här på bloggen, flera gånger om, men just nu har jag viktigare saker att ägna min uppmärksamhet. Som vänner man inte kan låta bli att längta efter, eller en fin moder som har köpt lila tulpaner och mest ler hela tiden för att man är hemma igen.

 

Nu skall jag för första gången på två månader (bortsätt från två nätter i en Belizisk mayaby och en natt på en soffa i Tampa) sova i en säng som står på fast mark, och inte i en koj ombord på Gunilla. Fy 17 vad fint.

 


Kuba.

Ute till havs igen. Vi har sagt adjö till Kuba, och seglar mot Belize. Jag har haft problem med dagboksskrivandet denna vecka, för jag har inte riktigt lyckats greppa Havanna. Ena stunden tycker jag det är en helt fantastisk stad, och andra känns den dyster och sorgsen.

Men oavsett min bild av staden, så har vi hunnit med hemskt mycket. Vi har dansat på salsaklubb, köpt cigarrer hemma hos en högljudd kuban, åkt cykel-, fin- och svarttaxi, badat i det salta vattnet, åkt ut på landsbygden, druckit honung direkt ur bikupor, kelat med hundvalpar, strosat runt på kullerstensgatorna, intervjuat folk och sedan mest bara tagit det lugnt vid stranden.

Den finaste stunden här i Havanna var när jag och Matilda åkte över till andra sidan staden. Här fanns det knappt några bilar alls, folk var inte så hysteriska och fågelkvitter fyllde luften. Vi promenerade upp till toppen av ett berg och såg ned över staden. Vinden svalkade och allt var så vackert. En bit bort satt ett par kubanska arbetare uppe på ett tak och vinkade. Det var en välbehövlig kontrast till kaoset i stadens centrum.

(Sitter för övrigt på världens segaste internetcafé, så kan inte ladda upp några bilder tyvärr.)

 

 

 

 

 


Lite Miami Beach.

Idag var vi i styrbords vakt helthelthelt lediga, väldigt härligt. En del av oss tog bussen bort till Miami Beach och tog resans första dopp. Nu hade jag kunnat prisa det varma vattnet och gjort er där hemma avundsjuka, men då hade jag faktiskt levererat en lögn. Det var kallt, och supersalt så ögongen höll på att svida bort. Med tanke på att det är ”vinter” här så var vi nästintill ensamma på stranden, bortsätt från hurtiga prickar som var ute och sprang. Vi promenerade även fram och tillbaka längst med stranden, kollade in Miami Ink (fett antiklimax) och åt en burgare på hemmaplan. Självklart vill man ta tillvara på hela den lediga dagen, men det är väldigt utmattande att promenera omkring från nio på morgonen till halv sex på kvällen. Så nu ligger vi här hemma på båten igen; utslagna, solbrända, svettiga och galet hungiga. Tur att våra kockar ombord lagar världens bästa mat (inte konstigt att man går upp så mycket i vikt på resorna, det är Lill-Britt och Ericas fel.

 

 
 
 
 

Stranden, DSG-skriverier, vår kompisfågel, finfina Elin och William som solar trots att han redan är brun. 

 


Framme.

Efter drygt 23 timmar är vi äntligen framme, tillbaka på T/S Gunilla som lugnt guppar i takt med vågorna. Trots sömnbrist så kan jag inte gå och lägga mig, utan sitter istället uppe på däck, lyssnar på the Beatles och granskar Miamiskyskraporna som lyser upp med hjälp av tusentals lampor. Jag har bytt ut tjocktröjan mot sommarklänningen, och låter den varma kvällsbrisen ruffsa till håret. För på Gunilla spelar det ingen roll.

En sak som gör hela Gunillaresan så underbar (och ibland outhärdlig) är att hela klassen är med. 43 ungdomar som trängs på en och samma båt. På backen tränar en del, vissa står landgångsvakt, andra har ockuperat duscharna och Holst sitter bredvid mig och skriver dagbok. Det är som att vi blir en stor supervrickad familj under två månader. En familj man både älskar och hatar, men som alltid finns där.

Men trots att det är helt underbart att vara framme kan ingen av oss skaka bort tröttheten. 23 timmars bussåkande, köande, flygande och väntande gör kroppen utmattad. Så ikväll stannar nästan alla inne skulle jag tro, upptäcka Miami får vi göra imorgon. Kram!

 

P.s: Med tanke på min bristfälliga tillgång till internet ombord så tidsinställer jag lite inlägg så ofta jag kan under resan. Detta innebär att allt inte är i realtid, utan ett par dagar försenat. Hoppas det duger.

Framkommen efter resan från Sverige. Så jäklans trött att jag ville svimma och spy på samma gång. 

 

 

 

 

 

 


En spansk festival.

Nu kanske jag har gjort något dumt, men må så vara. Efter en hel massa beslutångest bestämde jag mig. En Primavera Sound-biljett plus flygbiljetter ned till Barcelona i slutet av maj ligger nu och gottar sig på min mail. Jag är helt pirrig i kroppen, det blir min första festival utanför Sverige. I varma underbara Barcelona. Älskar livet just nu.

 

 


Tidigare inlägg