haltande.blogg.se

Havet har inte varit snällt mot oss. Seglatsen mellan Kuba och Belize har varit helt sjukt gungig, och min kropp har inte uppskattat det. Men för att se det hela positivt, man måste må dåligt ibland för att verkligen uppskatta när man mår bra igen. Nu ligger vi till ankars utanför Punta Gorda, en liten stad i Belize med ca 6000 invånare. Tyvärr är det för grunt för att vi skall kunna gå in i hamnen. Vår lilla monsterbåt vill inte heller fungera, och taxibåten kostar helt absurt mycket, så vi får glatt stanna kvar här på Gunilla, och drömmande blicka mot land. Här i Belize kommer vi snorkla bland korallrev och bo två nätter i en Mayaby. Skall bli skönt att göra saker, efter över en veckas tristess här ombord.

Jag hoppas verkligen att ni har det bra där hemma, saknar faktiskt Sverige en hel del. Åtminstone folket där hemma. Så gosa ordentligt med varandra, så ses vi om ungefär en månad. (ja, halva resan har snart gått, får lite småpanik över att tiden bara flyr!)

När det kommer till den lite känsliga punkten kroppshygien här ombord går det att dela in klassen i två olika kategorier.

Kategori nummer ett: fräschhetspedanterna. Dessa härligt doftande individer hatar att smutsa ned sig, avskyr att lukta illa. Att vara på ett seglarfartyg i varmt karibiskt klimat leder ofta, till fräschetspedanternas fasa, till att man blir sunkig. Snabbt. Att gå på vakt två gånger per dygn gör inte saken bättre. Den enda åtgärden som går att tas är att duscha så ofta tillfälle ges. Efter varje vakt, innan man går och lägger sig, efter träning och så vidare.

Kategori två: lortgrisarna. Denna glada skara skiter fullständigt i vilken lukt som utsöndras från deras kroppar. ”Varför duscha när du blir äcklig efter en timma igen?” ”Äh, alla luktar skit så ingen kommer märka att jag inte har duschat på en vecka”. ”Men jag kommer bada när vi kommer fram till Cuba, så vem bryr sig innan dess?!” är varje lortgris favoritmotton.

Dessa två läger är som natt och dag. Självklart har vi ett par mutanter som är lite mitt emellan, men bortsätt från dem kan man tydlig märka vilka som tillhör vilken grupp. Det går även att tillägga att evolutionen får sin gång snabbt här ombord, då fler och fler går över från ena sidan till den andra under resans gång. På slutet är nästan alla av samma skrot (och svett).

Utan att avslöja vilken kategori jag personligen tillhör vill jag upplysa er därhemma om hur svårt det faktiskt är att göra sig ren här ombord. Ett exempel a la laborationsrapport kan ni här nedan ta del av.

Titel: Duscha ombord på T/S Gunilla.

Tidsåtgång: Allt från 10 minuter till en oändlighet.

Utrustning: Krämer, rakhyvlar, tvålar, hårvårdsprodukter och handduk.

Hypotes: Med hänsyn till ruljansen ombord och långt gången sjösjuka hos undersökande student, som i sin tur resulterar i svårigheter med balans och smärre sinnesfrånvaro, finns risken att uppgiften ej kan genomföras på smidigast möjliga vis. Förhoppningsvis blir resultatet en ren elev utan större skador.

Genomförande: Börja med att rota fram all utrustning i hytten. Gör detta i mörker, men hänsyn till att hyttkamrater kan befinna sig i sömnstadie. Om utrustning saknas, gå då med arga steg ut till stora torget och undersök om någon av dina andra hyttkamrater har ockuperat valfri dusch. Om så är fallet, banka argt på dörren och ryt DU HAR DITT EGET FÖRBANNADE SHAMPOO! 

Stig in i duschen. Trots fartyg i rörelse är det inte tillåtet att övergå i sittande position, rengöring skall genomföras stående. Till hjälp finns handtag fastmonterade i väggen. Vrid både värme- och styrkereglaget till max, för att nästan komma upp till acceptabla duschförhållanden. Försök att inte tänka på sjösjukan. Gör inga för hastiga rörelser och släpp ej taget om handtaget, då finns risk för hårda stötar i panna och bakhuvud på undersökande student.

Efter att shamponering, balsamering och intvålning är avklarat, gå över till att raka benen. Som tidigare nämnt, gör inga hastiga rörelser, och utför uppgiften stående. Raklödder är att rekommendera.

Resultat: Traumatiserad elev med skärsår på framsida vad och dunkande huvudvärk som resultat av multipla krockar med vägg. Dock är undersökande elev nu skinande ren! (i cirka en timme, sedan måste procedur upprepas för att hygiennivån skall bibehållas.)

Diskussion: Varför finns det ens folk ombord som envisas med att lukta gott? Finns ej svar på. Varför finns det inte badkar ombord? Finns ej svar på, men troligtvis är platsbristen en avgörande faktor. Hur många dagar kommer det gå innan man tröttnar på att dag efter dag göra sig illa i duschen? Inte många.

Slutsats: Andraplatsen på listan ”vad jag saknar mest där hemma” går utan tvekan till normala duschförhållanden. Så var glada över era underbara duschar där hemma, och njut över att golvet ert inte gungar när ni står och tvålar in er nästa gång. 

Ute till havs igen. Vi har sagt adjö till Kuba, och seglar mot Belize. Jag har haft problem med dagboksskrivandet denna vecka, för jag har inte riktigt lyckats greppa Havanna. Ena stunden tycker jag det är en helt fantastisk stad, och andra känns den dyster och sorgsen.

Men oavsett min bild av staden, så har vi hunnit med hemskt mycket. Vi har dansat på salsaklubb, köpt cigarrer hemma hos en högljudd kuban, åkt cykel-, fin- och svarttaxi, badat i det salta vattnet, åkt ut på landsbygden, druckit honung direkt ur bikupor, kelat med hundvalpar, strosat runt på kullerstensgatorna, intervjuat folk och sedan mest bara tagit det lugnt vid stranden.

Den finaste stunden här i Havanna var när jag och Matilda åkte över till andra sidan staden. Här fanns det knappt några bilar alls, folk var inte så hysteriska och fågelkvitter fyllde luften. Vi promenerade upp till toppen av ett berg och såg ned över staden. Vinden svalkade och allt var så vackert. En bit bort satt ett par kubanska arbetare uppe på ett tak och vinkade. Det var en välbehövlig kontrast till kaoset i stadens centrum.

(Sitter för övrigt på världens segaste internetcafé, så kan inte ladda upp några bilder tyvärr.)