30/12
Mina tår skrapar mot badkarskanten. Körsbärsrött kallade du färgen på mina naglar, det kanske stämmer. Körsbärsrött är trots allt en bra färg. Från ytan ringar rök, värmen biter tag i benen. Jag kan inte bestämma mig om det gör ont eller inte. Lite kanske. På ett skönt vis. Skummet makar sig framåt när jag blåser. Min hud tål inte parfymen, men det struntar jag i. Ibland behöver man så många bubblor och så mycket skum att det nästan inte får plats i karet.
Spegelglaset har redan immat igen. Samma sak med fönsterglaset.
Kanske är det värmen från vattnet som gör det. Eller bakfyllan. Men orden i boken vill inte samarbeta, utan svävar mest runt. Jag tänker på annat, men skummar konsekvent igenom texten utan att lägga mycket energi på vad det faktiskt står på de fuktiga sidorna.
Istället stormar tankarna runtruntrunt. Jag släpper liksom, och då blir det livat där inne. Vissa kanske tänker i bilder, jag tänker i ord. Bildar meningar, släpper orden och bildar nya. Det är som att jag hela tiden utgår ifrån att allt är en berättelse, som måste skrivas på rätt vis. Annars får det vara. Vill egentligen bara greppa en penna och få bort lite, det är så dålig ordning där inne. Ja, just nu skrivs då inte allt på rätt vis. Utan snarare helt jävla fel.
Ibland blir jag faktiskt förvånad över hur dålig koll jag har på mig själv. Dålig struktur. Det svåraste är när en och samma person tänder olika känslor. Plockar upp för mycket ur stormen. För kan man vara arg på någon som också gör en så himlans glad? Kan man gilla någon som sekunden tidigare har gjort en helt galen av hjärteont?
Det hade vart så mycket enklare om man bara kunde känna en sak i taget. Då hade värmen från badkaret tryckt bort allt annat inom mig just nu. Tänk så skönt det hade varit.
Önskelistan.
Imorgon är det jul. Typ min favvodag under hela året, vem gillar inte allt julaftonsmys liksom? Här har ni min lista på vad jag önskar kommer ligga under granen:
- Mick Jagger. Fast för x antal år sedan.
- Att 2014 blir det hångligaste året någonsin.
- En Twin Peaks-gadd. Eller ett Twin Peaks-liv. Eller en Twin Peaks-Dale.
- Att patriarkatet bara upphör att existera över en natt. Snart. Nu.
- Skorskorskorskorskor. Helst med skyhöga platåer med mycket snörning.
- Men framför allt så önskar jag av hela mitt hjärta att folk tar sitt vett till fånga och inte röstar på SD under valet 2014. Det hade vart bästa julklappen ever. Om just DU ändå sitter och tänker att SD känns som ett just gäng, gå in och läs här om hur det faktiskt ligger till med invandringen. Puss!
Hemma.
Hemma igen.
Här är allt förvirrande, fruset och ovant. Vill liksom inte ta på mig hundra lager kläder för att orka med kylan. Vill inte riktigt ta tag i viktiga saker. Vill inte försöka förstå mig på folk här hemma, för det känns som att jag har tappat bort min sociala förmåga eller något.
Så istället kryper jag ihop under duntäcket, lyssnar på julmusik, slår in klappar och sträcktittar julkalendern från klockan sex på morgonen (är fortfarande brutalt jet-laggad. Så somnar senast åtta på kvällen och vaknar mitt i natta' pigg som en lärka.)
Hoppas november/december har varit bra för er här hemma. Min resa har varit fin, men kaosig. Så som mitt liv brukar vara i allmänhet helt enkelt. I mellandagarna kan ni få en liten sammanfattning, men just nu får ni nöja er med en trött och osminkad Sanna. Men det skall en också få vara ibland, eller hur?
