Hemma.
Nu är jag hemma igen. I fina, helt lagom kalla Sverige, där luften är frisk istället för tung och där alla förstår vad man säger. Hemma på Vrångö där jag inte behöver några kartor för att hitta fram, där min underbara katt glatt jamar i trädgården. Allt är helt enkelt som om jag inte vart borta alls.
Tids nog kommer jag hinna gå igenom alla äventyr här på bloggen, flera gånger om, men just nu har jag viktigare saker att ägna min uppmärksamhet. Som vänner man inte kan låta bli att längta efter, eller en fin moder som har köpt lila tulpaner och mest ler hela tiden för att man är hemma igen.
Nu skall jag för första gången på två månader (bortsätt från två nätter i en Belizisk mayaby och en natt på en soffa i Tampa) sova i en säng som står på fast mark, och inte i en koj ombord på Gunilla. Fy 17 vad fint.
Välkommen hem! :*
Åh vad du har saknats lillunge!