Juli.

Oj, just nu är allt lite kaos. Men faktiskt mest på ett bra vis. Har överlevt ännu en sommar-ertapp med tre veckor simskola och lite Emmaboda som avslutning. Så nu är jag tillbaka här på finFingal, och hade tänkt att chilla ner mig till tusen i två veckor (kanske jobba lite också, heh). Johan och Becca har hunnit kära ner sig, så allt är helt pirrigt och fint här ombord. Kärlek till alla är mitt motto såklart, fastän jag mest är förvirrad. Som vanligt.

 

Har även bestämt mig för att det blir lite Lund i höst, studentliv kan faktiskt vara rätt kul tror jag. Dessutom finner man helt klart fina folk där. Typ Tor och Adam. Det finns egentligen så himlans mycket som måste skrivas just nu, och allt jag kan göra är att fnittra åt tramsiga youtubeklipp och lyssna på regnet. Så istället för att skriva ett dödligt inlägg om halva min sommar får ni lite i taget. Hoppas det fungerar. Något som är riktigt fint än så länge är att jag har skymtat en enhörning. Sådana är rätt ovanliga, så kan inte vara annat än fascinerad.

 

Nästa stopp på händelsekartan får nog bli festivalen Svartedalen. Sedan Popaganda. Sedan Berlin kanske, låter inte det bra?

 

Over and out, nu skall vi koka ägg i en vattenkokare (världens bästa husmorstips för övrigt, går snabbt som vinden!)

 


En riktigt god dag.

Vi fortsätter helt enkelt på studenttemat! Från bal till studentdagen.  

 
Lisa skötte konfettin. 
 
 
 
Och alla var skitglada, som sig bör. 
 
 
 
Kvinnan som gör mig gladast av alla. 
 
 
Bästa mor min var först att krama.
 
 

Morfar var så klart på plats.
 
 
Och mormor! Tre generationer Karlsson-Olsson-Halt. 
 
 
 
Min vackraste <3
 
 
 
Fick svart på vitt hur mycket rödare mitt hår har blivit med åren. 
 
 

Hittade bevis på att ginergenen även finns på min mors sida (I form av en god lillkusin.) 
 
 
 
Vi fick finskjuts av M/S Lasse Dahlquist från Öckerö till Lilla Bommen. 
 
 

Där väntade hela släkten och välkomnade en gång till! 

 
Efter en mycket blöt flaktur (som ej fastnade på bild) blev det mottagning ute på Vrångö. Jag dressade om från öldränkt vit sjömansklänning till ett lite mer väldoftande blått exemplar. 
 
 

Gagga och Alice bondade. 
 
 

Jag drack oändliga mängder kaffe för att skrämma iväg tröttheten. 
 
 
Lämnade sedan hela familjen och åkte in på studentfest! 
 

Jämställd Festival!

Som ni vet gillar jag festivaler rätt så ASMYCKET! Så därför kan jag inte göra annat än att gilla denna fantastiska rörelse rätt så asmycket också! Fler kvinnor på festivalscenen, så det så! Kollakolla vilka godbitar som stöttar! (bland annat bästa Sandra Beijer, den kvinnan asså <3) 

 

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=Ay0t7iQnPuA

 

Nu kanske ni tänker ”men ööööhhhhhhh, det är la bra som det är!” Men nej, det är det inte. Checka in statistiken och gråt lite över att vi festivalbesökare går miste om så jäklans många grymma kvinnliga akter som blir bortglömda och undanpetade av sina manliga kollegor.

 

 

Denna sorgesamma printscreen är tagen från http://jamstalldfestival.se/festivalstatistik/

 


Balen änna!

I och med studenten fick jag gå på min allra första bal. Den hade kunnat vara trist och tråkig, men var alldeles alldeles underbar! Så här såg kvällen ut i bilder:
 
 
Gick loss med locktången och lyxade till det med rödaste läpparna i staden (hatar dock läppstift, sjukt opraktiskt  om man vill pussa på sina vänner. Big nono helt enkelt.) 

Hade finaste baldejten direktimporterad från Åland. Nästan i alla fall. 

Vi matchade bäst på hela stället, utan tvekan. 

 
Adam hade underbaraste västen. Dör på färgen, omnom. 

Jag fick vara tillfällig bordsdam åt Alex, och klappa artigt åt vår toastmaster. 

 
Bästa befälen var så klart på plats. 

 
Godbitar. 

 
Drömparet nummer ett. 

Drömparet nummer två. 
 
 
Vi hade gingermöte för att diskutera nästa drag i vår "ta över världen"-strategi. Kom fram till att införskaffning av öl lät som ett bra move. 

  
Sedan blev det dans så klart. Jag var mest ett lockigt yrväder. Som vanligt. 

John var taggad. Som vanligt!
 
Och Sandra var vackrast av alla.
 
Efter ett tag hade nästan alla dansat av sig sina fötter. 
 
Sen blev det lite Kubanska ciggarrer också. Detta är utan tvekan världens bästa bild, kan liksom inte bli annat än jättelycklig av den här tjejen! 
 
Helt enkelt en kväll som hette duga!

Att inte följa normen.

 
 

Har du 20 minuter till övers så måste du titta på den här videon. Väldigt amerikansk i sitt framförande, men så stark att jag inte kunde låta bli att gråta en skvätt. Kolla, nu. Bara gör det.