Kyss mig så att någonting händer, slå mig så någonting blöder.
Jag brukar nästan alltid prisa festivalkärlek. Tycker att lite främlingsstrul och fjärilspirr i publikhavet eller på en lerig camping gör en gott.
Men när jag stod där och såg min fina väns hjärta splittras i en miljon bitar på grund av att pojken hon håller kär kysste en annan, fel människa, kunde jag inte låta bli att få en stor jävla sten i magen.
KAN DU INTE FÖRSTÅ ATT DU KYSSER FEL PERSON?! Ville jag bara skrika medan jag ruskade honom fram och tillbaka tills vettet där nere i tårna kanske lyckades nå upp till hjärnan. Kan du inte förstå att världens finaste flicka står här tjugo centimeter ifrån dig och lider i hela kroppen?
Men det gjorde jag inte, istället stod jag bara där och knöt armarna hårthårt kring min fina som tyst konstaterade mitt under tungperformancet framför våra ögon; Jo, jag bryr mig fortfarande. Jättemycket.
Synd bara att det aset till vän hon har inte gör det, och att han gladeligen sårar henne gång på gång.
Känner igen mig i sådana situationer alldeles för mycket. Visst borde alla få vara fria till lite strul för skojs skull, men när någon bli sårad så känns det bara hemskt.