haltande.blogg.se

Har du någon gång haft känslan att du svävar? Allt är helt fantastiskt, men hela tiden är du litelite rädd för att du skall nå för höga höjder. Lite rädd för att den skinande glansiga bubbla du tar skydd i plötsligt skall spricka, när du är högthögt uppe. I allt detta underbara har du en gnagande känsla av att du faktiskt är rädd. Du är inte van vid molnen, du är van vid marken. Du är inte van vid att sväva lätt, du är van vid att stå tungt. Så var mitt Berlin. Exakt som den känslan. I allt klubbande, festande och virrvarr av nya människor kunde jag inte riktigt skaka av mig känslan av att det är för bra. Att någon, troligtvis jag själv, snart skulle dra fram en sylvass nål och spräcka bubblan av extas och äventyr. Men för att dölja den känslan dansade jag extra mycket, skrattade istället för att vara orolig och valde alkoholen framför sömnen. Som tur var föll jag inte ur min bubbla, utan stannade i lyckans luft, men kunde inte heller njuta av den fullt ut på grund av rädslan att falla. Så nästa gång jag besöker Europas fetaste stad (för tro mig, det kommer bli ett kärt återseende inom en väldigt snar framtid) skall jag inte vara rädd. Inte vara orolig. Istället skall jag bli en del av den tyska natten och bara njuta, fullt ut.

Jag skulle även kunna göra en fin och prydlig lista över allt vi gjorde där borta i storstan, men istället går jag igenom det som skiljde Berlin från Göteborg mest:

- Alla röker. Verkligen alla. Överallt. Extra hipp är du om du rullar dina egna cigaretter samtidigt som du pratar snabbt på tyska. Helst skall du inte ens titta när du rullar, det skall gå ändå, utan minsta ansträngning. Resultat: Jag var inte hipp.

- Du måste vända på dygnet för att festa. Klubbarna var helt döda innan två. Stängde runt sju-åtta på morgonen. Resultat: Vi orutinerade svenskar började förfesta alldeles för tidigt, och kom i säng så pass sent att solen hade gått ned igen när vi vaknade nästa dag. Det är även därför jag inte alls kan sova just nu, för ja, har sovit hela dagen.

- Respekt för fyrverkerier och smällare finns inte. Fast detta tror jag alla turister bidrog mest med. Ingen hade koll, överallt stod folk och höll fyrverkeri-mojsar i händerna(?) och sköt lite hej vilt. Resultat: Trots lugnande alkohol var jag livrädd under nyårsafton när vi försökte hitta Loreen vid Brandenbruger Tor. Vi hittade henne inte, däremot ca en miljon andra människor och en flaska fulbubbel. Och en jäkla massa smällare.

- Folk är öppna. Du kan i princip gå fram och snacka med vem som helst, och du får ett leende till svar. Resultat: Har fått massa nya fina vänner. Mycket trevligt.

Borde även ha tagit massor av kort, men det gjorde jag inte. Får bli en annan gång. Hoppas ni alla hade en fantastisk nyårsafton och att ni pussade någon ni gillar på tolvslaget.