haltande.blogg.se

Det finns ett flickebarn, vi kan kalla henne Sanna. Sanna har en vän, låt oss kalla honom Simon. Simon är inte från Göteborg, låt oss säga att han är från Värmland. Rent teoretiskt.

I lördags var Simon på fest ute på ön där Sanna bor, låt oss kalla den Vrångö, och hade det trevligt. Dryckerna flödade och livet var på topp. Hej och hå, festa på. Sanna hade inte lika kul som Simon, men dagen efter gick hon upp vid gryningstimman för att städa ordning. Upp emot hundra ungdomar stökar ned en hel del, som ni kanske förstår, och det var hemskt mycket städande att ta tag i. Klockan var inte mycket, men en tapper skara ungdomar började hjältemodigt återställa lokalen till sin forna glans. Beväpnade med dammsugare och soppåsar gick de till attack i en enad skara. Alla utom Simon. Simon valde istället att sitta i sin soffborg och titta på när de andra ungdomarna kämpade mot leriga golv och berg av ölburkar.

Då kan man ju fråga sig, hur tänkte Simon? Tänkte han att de andra ungdomarna skulle utbrista Vilken kille som sitter där och tittar på! En sådan godhjärtad man! Eller tänkte han bara att man inte behöver hjälpa till, så länge ingen säger till en? Varför tänka på någon annan än sig själv?

Ja, Sanna lever tyvärr inte i Simons hjärna, så hon kan faktiskt inte veta. Efter ett antal timmars städande tog Sanna och Simon farväl. Sanna var lite irriterad över att hennes så kallade vän Simon hade latat sig, medan alla andra på plats faktiskt hjälpte till. Så hon kanske inte gav det mest passionerade avsked man kan ge.

Ett par dagar senare anlände ett brev till Sanna, skickat långväga av Simon via vår allas brevduva Ansiktsboken. Han undrade så naivt varför hans vän från Göteborg hade vart så tvär på söndagen. Sanna svarade sanningsenligt och meddelande Simon att det faktiskt är ohyffsat att inte ställa upp för sina vänner.

Nu kommer tvisten i sagan! Man kan tro och önska att Simon i detta läge skulle be om ursäkt, men icke! Istället sade han farväl för alltid till sin vän och blotade brevugglan Ansiktsboken. Grädden på moset är att samma Simon ett par kvällar tidigare hade försökt tvångla upp Sanna. Mycket romantiskt. Utan framgång. Men det minns säkert inte Simon, för han var berusad som få.

Det är så man avslutar vänskap, på ett mindre briljant men desto mer dramatiskt vis. Läs och lär mina kära vänner. Och förundras över hur vissa människor resonerar.