Att inte orka.
Jag brukade vara så himlans bra på att få saker gjort. Lämnade alltid in skolarbete tidigast. Började plugga inför prov minst två veckor innan. Hade allt prydligt uppradat i kalendern, precis när jag skulle göra vad. Bokade in hela helgerna med fikor, fester och myskvällar. Hela tiden skulle det göras saker, träffas folk, drickas öl.
Nu gör jag mest ingenting hela tiden. Tittar knappt på skolarbetet. Lämnar in i sista sekund. Skriver inte upp någonting i kalendern. Tar kanske en fika någon gång ibland, när jag har lust. Festar väldans sällan.
Det var hösten som förändrade mig. Den senaste hösten då allt bara rasade och all min ork rann iväg , hur hårt jag än försökte hålla kvar vid den. Jag kan just nu inte bestämma vad jag gillar bäst. Då, när jag mådde dåligt men fick saker gjorda. Eller nu, då jag faktiskt mår bättre, men totalt har tappat greppet om min produktivitet. Men jag tror det är mitt problem, jag springer alltid med full fart mot toppen, och lyckas liksom inte stanna. Inte förrän jag ligger där nedanför, och inte kan röra mig alls.
Jag är helt ärligt rädd för vad det skall bli av mig. En ledsen, sönderstressad och framgångsrik person? Eller en glad sådan, som inte får något gjort alls. Vad vill man vara? Nej fy, allt jag känner just nu är bara att jag får låta det gå långsamt. Ett tag åtminstone. Låta mig se fem serieavsnitt i rad istället för att göra skolarbete. Inte ta till mig massor av extrajobb. Inte köpa biljetter till varenda festival. Inte panika över att folk festar medan jag sitter hemma. Utan faktiskt låta mig få missa saker, låta mig vila. Så jag återigen orkar springa mot toppen, men kanske i lite lugnare tempo. Så att jag ser när kanten kommer.
Världshistoriens tråkigaste inlägg. Jag vet, men var bara tvungen. Förlåt.
Om jag får säga min mening är det viktigaste att man mår bra. puss