haltande.blogg.se

Allergier samlar jag på som Pokémonkort, självklart ofrivilligt, men mina gener är fasenmej inte på topp. Tål varken pälsdjur, granar, damm, musslor eller mjölk. Så under hela min uppväxt har jag hållit mig borta från djur, inte bara för att jag är allergisk, utan även för att jag alltid har vart lite djurrädd. Djur är så stora, pälsiga och oförutsägbara. Plus att dom brukar slicka på en och lukta illa. (Rädslan kommer nog mest från att vi när jag var liten bodde granne med en farbror som inte riktigt hade uppfostrat sin enorma schäfer på rätt vis, det var en elak hund.)

Men det finns ett litet djur jag älskar så galet mycket, och det är vår Selma. Underbara Selma som alltid vill gosa och som liksom kan känna av när man gråter, för då lägger hon sig näranära i sängen och spinner lugnande. Selma som jag egentligen inte tål, men gosar sönder med i vilket fall. För den känslan som uppstår när du gosar in näsan i en kurrande kisses mage är lätt värd lite rinniga ögon och andnöd.