SD.
Igår var en märklig dag. Sov länge och vaknade till nyheten att Mew hade bokats till Hultsfred. Så fint. Blev så glad att jag nästan grät. Men bara nästan. Senast jag såg Mew var på Peace and Love 2010, när i princip 99 % av hela festivalen var och gungade till Jay-z stod jag och min älskade syster längst fram och snurvlade till She Spider och Am I wry? no. Ja, hela morgonen svävade jag på moln, ett bra bandsläpp kan göra mig så glad, det är nästan lite knasigt.
Tyvärr så försvann den glada känslan relativt fort, när jag loggade in på Facebook och gjorde misstaget att kommentera en f.d. Klasskamrats status gällande ämnet vi alla älskar, Sverigedemokraterna. För er som inte vet det är jag från skärgården, där fördomar och rädsla frodas, vilket resulterar i att en för stor grupp människor sympatiserar med SD.
Jag brukar vanligtvis hålla mig borta från konversationer gällande SD och deras dumheter på sociala forum och medier, då partiets anhängare har ett väldigt speciellt tillvägagångssätt när de argumenterar, om man ens kan kalla det argumentation. Deras svenska brukar inte heller vara på topp (Detta är dock bara en generalisering, jag säger inte att alla sverigedemokrater skriver som krattor. Men majoriteten.)
Det hela slutade med att jag gick och lade mig med sönderskrivna fingrar, en kokande ilska i kroppen och troligtvis ett par nya ovänner. Hann även bli anklagad för förtal (vilket jag tycker är väldans underhållande), relativt påhoppad och dumförklarad av finfina herrar (läs småpojkar) som inte riktigt hade koll på internetettikett (om det nu finns någon sådan).
Det gör mig otroligt ont att så många människor faktiskt står bakom Sverigedemokraterna, utan att de egentligen vet vad det innebär. Många SD-anhängare har inte den blekaste aning om vad som faktiskt står i partiprogrammet, utan väljer bara att stötta och gorma på grund av rädsla för människor från andra länder. Människor från andra kulturer som har blivit en del av ett Sverige som tydligen har blivit så jäklans viktigt att bevara.
Jag kan självklart inte tala för alla, men för mig är Sverige inte Sverige utan mångkultur och invandring. Vi behöver andra kulturer, och framförallt behöver vi alla inse att ingen är bättre än någon annan baserat på vilket ursprung man har. Sverige är ett land med bra förutsättningar, som skall vara tillgängligt för folk som behöver skydd. Som behöver ett nytt liv, på en ny plats.
Att SD har mottot ”det var bättre förr” och vill spola tillbaka tiden ett par hundra år gör mig förundrad, men inte förvånad. De vill inte höra talas om jämställdhet, vill att skolan skall betona kristna värderingar (vad hände med religionsfriheten?) och tycker att vi behöver lägga en hel massa pengar på krigsflygplan. Vi fina duktiga Svenskar som krigar så mycket. Addera sedan lite järnrör, horskrik, babbetrams, fula folkdräkter och fusk med sjukpenning. Är det verkligen ett parti vi vill skall leda Sverige? Nej tack, då kommer jag sluta kalla mig svensk och flytta så långt bort från detta land som möjligt, bli en riktig fullfjädrad flykting. Och då hoppas jag innerligt att landet jag kommer till, och framförallt invånarna där, behandlar sina invandrare bättre än vad Sverige gör idag.
Men, SD gör mig inte bara arg och förundrad, partiet kan även roa! Därför tycker jag vi knyter ihop säcken genom att titta in när Sverigedemokraten Margareta Larsson fd. Sandstedt (som för övrigt är mor till herr Åkessons flickvän) inte riktigt får till det under en kostnadsredovisning i riksdagen. Vilken skarp kvinna hon verkar vara. Se och njut:
Vad exakt säger folk om SD? Jag har inga FB-vänner som sagt något enda positivt om SD, och jag är verkligen förbluffat nyfiken över hur någon kan tycka att SD verkar vettigt att byta till, speciellt just nu efter senare tidens skandaler.