The Knife till WoW?
Måndagsdepp.
Ni saknade era kärlekar. Ville nog hem innerst inne. Själv var jag fjorton år, inte i närheten av kär i någon och nyfiken i hela kroppen.
200 000 invånare är inte så värst mycket, och vi hade utforskat nästan hela staden ihop, så det fanns ingen risk för att jag skulle virras bort. När jag gick där längst Laugavegur kändes det så stort. Det var så lätt att känna sig fri på den tiden. När man var liten. Varje skyltfönster kändes nytt utan en ansvarsfull mamma vid sin sida, och varje steg kändes vuxet. Jag tog till och med nog mod till mig för att våga fråga om vägen på knagglig engelska. Även om jag visste exakt vart jag skulle ville jag testa. Och även om det var till en söt gammal tant med snälla ögon.
Idag blundar jag och önskar mig tillbaka. Tillbaka till den känslan av frihet, av att stå på egna ben. Idag räcker det inte med att gå själv på okända gator i främmande städer. Jag har försökt. Hur jag än gör så finns alltid den där känslan kvar av att något håller mig tillbaka. Då var det så enkelt, nu är det oändligt mycket svårare. Skall jag känna samma sak nu måste jag försätta mig i fara på ett helt annat vis än då. Då när en timmes strosande kring Reykjaviks gator och torg kändes som världens största sak att göra. Nu känner jag mig sällan fri, men vet inte heller vad det är som hindrar mig. Troligtvis ingen annan än mig själv.
"Have you ever liked somebody so much you just wanna lock yourself in your room, turn on sad music, and cry?"
2x Sammet.
Min skogarderob har fått tillökning i form av två supermysiga sammets-par. Rosa-aktiga från Dr. Martens och svarta små kinaskor. Kinaskorna är mitt femte par, köper nya inför varje sommar, för det är nog världshistoriens skönaste skor. Tyvärr är kvalitén helt värdelös, men ja, det kvittar. Kinaskor skall man ha.
För övrigt håller jag på att drunkna i sjuk-träsket, har noll motivation till något och ser mest på Glee hela dagarna. Det börjar bli lite tråkigt. Blir jag inte frisk lagom till nästa helg vet jag inte vad jag gör.
Kaffe utan socker är som kärlek utan kyssar.
Men tyvärr är det en hel massa skolarbete som skall bli färdigfixat innan dess, och min motivation ligger på minus. Får inte gjort ett dugg faktiskt. Däremot har jag nostalgi-frossat lite de senaste dagarna med hjälp av Eva & Adam serien+filmen. Så jäklans gulliga små ungar, dör lite över Adams finhet. Och blir även lite fnittrig när jag tänker på att alla barnen i serien kändes så gamla när den gick på TV. De var ju så stora, så vuxna. Eller så kanske det var jag som var extremt liten?
För övrigt får du, ja precis just du, hemskt gärna lägga in dansanta låtar på denna listan, så att alla glada ungdomar har något att dansa till på min nittonårsfest. Okej?
Wintergatan.
Edit: Länken min fungerar ju inte, tror det är mitt internet som bråkar. Här är en direktlänk istället: http://www.youtube.com/watch?v=rEeiRXOlWUE
Glittermask.
Jag mår lite skit. Hostar halvt ihjäl mig. Men, vem säger att man inte kan ha kul ändå? Ikväll har Matilda och Frida 19+18-årsfest med tema crime, och det går bara inte att missa. Jag skulle egentligen leka björnliga med Johan, men det blev någon fransk superhjälte/brottsling istället. Får väl duga. Ha en fin kväll eller något. Pussas mycket.
"That's it, I'm gonna die in gym class."
Okej, jag erkänner. Jag är en sån person som verkligen aldrig tröttnar på serier. Följer för många, och älskar det. Filmer är liksom lite för långa, man hinner somna. Men serie-avsnitt är helt lagom för mig.
Nu är det så att jag är sjuk, och har sträcktittat igenom halva första, och enda, säsongen av Freaks and geeks på ett dygn. Älskar den! Handlingen kretsar kring ett gäng missanpassade high school-elever, med syskonen Lindsay och Sam i fokus. Ingen lyckas passa in och alla är unga och förvirrade. För övrigt är det den bästa castingen någonsin. En ung Jason Segel och James Franco i samma serie = dör lite av deras finhet.
Bra reklam.
Okej, det finns bra reklam. Sen finns det dålig. Sen finns det den sorts reklam som gör mig arg. Som reklamen för seqr, en app som gör att du kan betala allt du vill via mobilen. Smart lösning, kanske du tänker, för det är smart. Därför blir jag så förvånad när man måste ta till så fula knep som nakna bruttor för att sälja produkten. Vad hände där? Förstod inte utvecklarna att det verkligen inte är inne med objektifiering år 2013?
Något som även förvånar mig är att det faktiskt är en anställd på företaget som poserar avklädd. Hur blev stämningen sedan på jobbet? Blev denna kvinna det nya samtalsämnet i fikarummet? Det nya runkobjektet på den gemensamma herrtoan? Och hur kan det komma sig att det är en kvinnlig anställd, och inte en manlig? Mycket märkligt, eller? Frågorna bara flödar.
Så snälla seqr, tänk om, tänk rätt. Skall ni sälja in en smart app-lösning, ta inte hjälp av korkade metoder. Det blir bara dumt, och väldans pinsamt. Framförallt skrämmer ni bort en hel del kunder. För naket lockar, förvånande nog, inte alltid.
Önskelista.
Om 16 dagar fyller jag 19. Den där tråkiga åldern mellan myndighet och systemetshopping. Men jag är peppad i alla fall, för skall fira det med dunder och brak ute på lilla Vrångö. Men en önskelista har jag självklart också, här kommer den!
Spotify-premium: Nu får det tusanimej vara slut på reklam! Vill kunna lyssna i mobilen också, och kunna lyssna dygnet rynt. (Den egentliga anledningen är att min syster nog börjar bli lite trött på att jag snor hennes användare hela tiden. Dags att skaffa eget helt enkelt.)
Festivalplanscher: Och inte vilka som helst, utan till de festivaler som jag har besökt i mina dagar. Vill liksom tapetsera in hela mitt rum i lycka, och vad passar då inte bättre än en minnes-boom i form av gamla fina festivalplanscher? Vet dock inte riktigt hur man kan få tag på sånt.. Vet du/har du någon så måste du skriva till mig! MÅSTE.
Cardboard Cutout: Ni vet en liksom papp-docka i verklig storlek! Valfri karaktär från Star Wars, Harry Potter och/eller Sagan om Ringen hade suttit fint. Så jag aldrig behöver känna mig ensam.
Vinylspelare: Vi har i och för sig en väldans fin sådan hemma, men den är Gaggas och inte min. Så jag skulle vilja ha en liten på mitt rum, som kan gosa med min lillalillalilla vinylsamling.
Popadelica-biljett: Festival är alltid trevligt, speciellt om det är en vårfestival i Jönköping. Mysfaktorn är hög!
Sen vill jag egentligen önska mig någon sorts resa också, men vet inte riktigt när jag skall ha tid. Har i princip planerat upp hela mitt liv fram till september. Känns jättejobbigt faktiskt. Men bättre det än att inte ha något alls att göra. Tror jag.
Onsdag.
Invigde henne (för det är klart min dator är en hon) med att ladda ned hela The Beatles-diskografin, för fina saker passar ihop. Plus att Beatlarna brukar göra mig frisk, eller åtminstone piggare. Så här får ni en bild på världens vackraste man också (eller ja, han är tyvärr inte lika söt nu för tiden.)
Sex dagar i Berlin
Har du någon gång haft känslan att du svävar? Allt är helt fantastiskt, men hela tiden är du litelite rädd för att du skall nå för höga höjder. Lite rädd för att den skinande glansiga bubbla du tar skydd i plötsligt skall spricka, när du är högthögt uppe. I allt detta underbara har du en gnagande känsla av att du faktiskt är rädd. Du är inte van vid molnen, du är van vid marken. Du är inte van vid att sväva lätt, du är van vid att stå tungt. Så var mitt Berlin. Exakt som den känslan. I allt klubbande, festande och virrvarr av nya människor kunde jag inte riktigt skaka av mig känslan av att det är för bra. Att någon, troligtvis jag själv, snart skulle dra fram en sylvass nål och spräcka bubblan av extas och äventyr. Men för att dölja den känslan dansade jag extra mycket, skrattade istället för att vara orolig och valde alkoholen framför sömnen. Som tur var föll jag inte ur min bubbla, utan stannade i lyckans luft, men kunde inte heller njuta av den fullt ut på grund av rädslan att falla. Så nästa gång jag besöker Europas fetaste stad (för tro mig, det kommer bli ett kärt återseende inom en väldigt snar framtid) skall jag inte vara rädd. Inte vara orolig. Istället skall jag bli en del av den tyska natten och bara njuta, fullt ut.
Jag skulle även kunna göra en fin och prydlig lista över allt vi gjorde där borta i storstan, men istället går jag igenom det som skiljde Berlin från Göteborg mest:
- Alla röker. Verkligen alla. Överallt. Extra hipp är du om du rullar dina egna cigaretter samtidigt som du pratar snabbt på tyska. Helst skall du inte ens titta när du rullar, det skall gå ändå, utan minsta ansträngning. Resultat: Jag var inte hipp.
- Du måste vända på dygnet för att festa. Klubbarna var helt döda innan två. Stängde runt sju-åtta på morgonen. Resultat: Vi orutinerade svenskar började förfesta alldeles för tidigt, och kom i säng så pass sent att solen hade gått ned igen när vi vaknade nästa dag. Det är även därför jag inte alls kan sova just nu, för ja, har sovit hela dagen.
- Respekt för fyrverkerier och smällare finns inte. Fast detta tror jag alla turister bidrog mest med. Ingen hade koll, överallt stod folk och höll fyrverkeri-mojsar i händerna(?) och sköt lite hej vilt. Resultat: Trots lugnande alkohol var jag livrädd under nyårsafton när vi försökte hitta Loreen vid Brandenbruger Tor. Vi hittade henne inte, däremot ca en miljon andra människor och en flaska fulbubbel. Och en jäkla massa smällare.
- Folk är öppna. Du kan i princip gå fram och snacka med vem som helst, och du får ett leende till svar. Resultat: Har fått massa nya fina vänner. Mycket trevligt.
Borde även ha tagit massor av kort, men det gjorde jag inte. Får bli en annan gång. Hoppas ni alla hade en fantastisk nyårsafton och att ni pussade någon ni gillar på tolvslaget.
27e december.
Idag har jag trängts med folk på stan. Avskyr rea, får panik av varma provrum, kläder som inte passar och irriterade människor som köar. Fy 17. Skulle egentligen försöka mig på ett par jeans. Men nej, kom hem med ett par klänningar istället. Jag och jeans kommer helt enkelt aldrig bli till ett. Kanske lika bra det, för man blir allt bra söt i klänning. Har för övrigt hittat den perfekta klänningen, den är så fin att jag bara dör lite så fort jag tittar på den. Bild kanske kommer när jag väl skall ha på mig den, vilket måste vara ett väldans speciellt tillfälle.
Imorgon skall jag upp tidigt som tusan för att åka till Stockholm. Tur att jag har en syster som påminns-smsar kvällen innan, för jag hade fått för mig att tågskrället skulle gå en timma senare än det egentligen gör. Det märks tydligt vem som har koll i syskonskaran helt enkelt, och inte är det jag. Men ja, Stockholm blir fint, har inte vart där på ett bra tag nu känns det som. Skall krama på alla fina personer, speciellt dom små systersönerna/döttrarna (Jag är så pass gammal att jag är moster. En ascool sådan.) Och från Stockholm bär det av till Berlin på nyår, kommer bli bästa. Nyåret. Ever. Så det så. Skall ta massor av bilder på precis allt, och sedan blogga skiten ur er alla när jag kommer hem igen. Kram och sånt.
Julafton.
Dan före dopparedan.
Idag har jag pysslat så mycket som man bara orkar göra när det är jul. Jag har målat, glittrat, bakat, kokat, slagit in, rimmat och gräddat. Är helt utmattad. Grät lite över att kolorna inte blev som jag ville också, fick kasta en hel sats. Tur att man bara känner behovet av att pyssla en gång om året. För övrigt är klockan över tolv och det är rent tekniskt sett julafton. Men nej, för jag har inte hunnit sova än, så tänker verkligen inte önska god jul.
Selma.
Men det finns ett litet djur jag älskar så galet mycket, och det är vår Selma. Underbara Selma som alltid vill gosa och som liksom kan känna av när man gråter, för då lägger hon sig näranära i sängen och spinner lugnande. Selma som jag egentligen inte tål, men gosar sönder med i vilket fall. För den känslan som uppstår när du gosar in näsan i en kurrande kisses mage är lätt värd lite rinniga ögon och andnöd.
Konstmuseet och Sticky Fingers.
I torsdags var jag i staden hela långa dagen. Jag och mor min smet in på tolv-visningen av The Hobbit, som jag inte hade hunnit se än. Den var bra, jag var jättenöjd. Mamma sov, hon var inte lika nöjd. Pojkarna på raden bakom kastade popcorn i mitt hår, och då tog lilla rädda Sanna över, så jag vågade inte ens vända mig om och skälla. Även om dom var små och målbrottiga.
Efter bion styrde vi våra steg till konstmuseet. Där slipper man popcornkastande pojkar, vilket är skönt. Det var meningen att vi skulle förundras av August Strindbergs konst, men han är lite för svår och kvinnohatande för att jag skulle känna mig imponerad av hans kluddiga tavlor och vardagliga fotografier. Istället smög jag efter en liten pojke som var där med sin pappa, och som ville ta på alla tavlorna. Pappan var irriterad, pojken var busig. En jättehärlig kombination enligt mig, men kanske inte enligt pappan.
Men som tur var så kunde man kolla in andra utställningar också, så jag tillbringade lite extra tid med att granska duktiga Klara Kristalovas skulpturer in i minsta detalj. Mycket roligare än Strindberg om jag får säga det själv. Jag hade också velat göra hästrumpor i lera hela dagarna.
På kvällen åkte mamma hem, och jag besökte Sticky Fingers med mina fina klasskamrater. Jag hatar torsdagssticky, men vi hade kul ändå. Egentligen så kan alla ställen bli bra, så länge ens vänner är gosiga, glada och lagom fulla. Vilket vi alla var. Mycket trevlig dag/kväll/natt helt enkelt.
Rockfest.
Förra fredagen firade vi finfina Sandras födelsedag med Kalvsund-fest. Temat var rock, folk var extra häftiga och vi dansade hela natten lång. Alla var glada och pussades, sådana fester tycker jag om. Förövrigt har jag hemskt snygga vänner, blir nästan lite avundsjuk.
Florence + The machine.
Så för att denna kvällen inte skall kännas helt övervidrig lyssnar jag på Florence + The machine och minns konserten i somras på Way out West. Gudars vad fint det var, avgudar Florence Welch till tusen. Att precis varenda en av hennes musikvideos är väldans välgjorda gör inte saken sämre (ja, jag älskar snygga videos. Finns det något bättre?). Finast är nog denna skulle jag tro:
Sista måndagen.
Sista måndagen för terminen. Har enorm sovmorgon, borde göra klart skolarbete, ligger istället på soffan och sträckkollar igenom första säsongen av Wilfred. Pårökta hundar och Elijah Wood slår hemtenta i religion med hästlängder. Idag vill inte heller håret lyda, så för att matcha orkar jag inte sminka mig. Usch vilken slapp måndag. Men sådana får man ha ibland.
