Konstmuseet och Sticky Fingers.
I torsdags var jag i staden hela långa dagen. Jag och mor min smet in på tolv-visningen av The Hobbit, som jag inte hade hunnit se än. Den var bra, jag var jättenöjd. Mamma sov, hon var inte lika nöjd. Pojkarna på raden bakom kastade popcorn i mitt hår, och då tog lilla rädda Sanna över, så jag vågade inte ens vända mig om och skälla. Även om dom var små och målbrottiga.
Efter bion styrde vi våra steg till konstmuseet. Där slipper man popcornkastande pojkar, vilket är skönt. Det var meningen att vi skulle förundras av August Strindbergs konst, men han är lite för svår och kvinnohatande för att jag skulle känna mig imponerad av hans kluddiga tavlor och vardagliga fotografier. Istället smög jag efter en liten pojke som var där med sin pappa, och som ville ta på alla tavlorna. Pappan var irriterad, pojken var busig. En jättehärlig kombination enligt mig, men kanske inte enligt pappan.
Men som tur var så kunde man kolla in andra utställningar också, så jag tillbringade lite extra tid med att granska duktiga Klara Kristalovas skulpturer in i minsta detalj. Mycket roligare än Strindberg om jag får säga det själv. Jag hade också velat göra hästrumpor i lera hela dagarna.
På kvällen åkte mamma hem, och jag besökte Sticky Fingers med mina fina klasskamrater. Jag hatar torsdagssticky, men vi hade kul ändå. Egentligen så kan alla ställen bli bra, så länge ens vänner är gosiga, glada och lagom fulla. Vilket vi alla var. Mycket trevlig dag/kväll/natt helt enkelt.
