HD.
Ikväll blir det utgång för sista gången innan resan. Skall säga hejdå till mina fina vänner och herr öl. Kommer sakna båda (mest vännerna såklart.) En glad nyhet i klädväg är att min underbara jeansjacka som har vart med på typ varendaste festival de två senaste åren skall få rastas! Jag kommer frysa, men det är värt när man kan se ut som en stentuff Harley Davidson-brutta. För övrigt blev mor min trött på mina slitna toppar igår, så saxen fick jobba. Men det ser nog ingen utom jag själv.
Tisdag.
Idag, eller igår beroende på hur man tänker, var jag i staden hela dagen. Länsade apoteket på all möjlig medicin man kan behöva två månader till havs, åt middag med fina Johan och ölade lite på Tullen. Mycket trevlig tisdag helt enkelt.
Take care
Vidxdens säkerhetsmeddelande har ett fint budskap. Åh vad jag älskar internet ibland. Även om det håller mig vaken när jag egentligen borde sova.
11e Februari.
Inser nu i efterhand att en vit sommarklänning kanske inte var smartaste valet till min superbleka Sverigehud. Att kortet paniktogs en kvart innan båten gick gjorde inte situationen bättre. Jaja, så såg jag ut i alla fall. Frida är även otroligt söt på bilderna i bakgrunden, dör över frisyren.
Fina ting.
Idag är en ovanligt fin söndag. Det vill jag fira med en lista på små saker som gör mig lite gladare:
Folk som luktar gott mest hela tiden. Typ Christoffer, alltid trevlig att sniffa på.
Corgis som gungar.
Små kusiner som inte riktigt kan göra flätor, men som verkligen försöker och sedan säger gör mitt hår lika rött som ditt.
Howls moving castle.
Tanten i affären som säger Det är fint att handla på lördagar, för du hälsar alltid så glatt.
Bastille (Tack Jonathan för tipset)
Att jag har en silverlila tiara från Jonas i bokhyllan. Gör att den femåriga prinsessan inom mig slår volter av lycka.
Mintgröna klänningar i kombination med rött hår. 
What kind of bird are you?
ett farväl.
Nu har jag sagt adjö till min lilla stuga för sista gången. Stugan där jag har tillbringat nästan hela min gymnasietid. Stugan där elaka spindlar bor i hörnen, sängarna är hårda, golvet alltid är stökigt och internet lite för ofta glappar. Det är nog på tiden att vi skiljs åt, men samtidigt känns det lite tråkigt. Men nästa vecka flyttar nya ettor in, och förhoppningsvis behandlar de min lilla fina stuga väl. Hejdå.
Lite veckoblaj.
Sista veckan går väldans fort. I tisdags FN-spelade hela klassen. Vi Azer briljerade självklart, och fick igenom vår resolution. Nästa steg är att förändra världen helt enkelt, vi har fått mersmak av makten.
Igår bytte jag min slöja mot fjädrar, trummor, pälsar och krigsmålningar för att leka indian på min sista musiklektion någonsin. Det var fint såklart, och lite halvsentimentalt.
På kvällen blev det fest, för fest är ju alltid kul. Jag ville kalasa i indian-outfiten, men kände att det kanske var lite väl. Så lämnade den i säkert förvar i Öiens händer.
Idag är det meningen att jag skall flyttstäda. Men hur jag än gör så blir det bara stökigare och stökigare. Städdjävulens förbannelse eller något. (Kan även vara pga. Att jag mest byter plats på saker och spelar Candy Crush. Död åt min slapphet.)
Azerbajdzjan tar en paus från politiken och är lite glada istället. Tror även det är bra för min självbild att faktiskt då och då visa bilder som jag ser rätt ofin ut på. Men gladheten får väga upp för dubbelhakan. Plus att Adam är super-fierce!Sånt man kan bryta benen i.
För övrigt lyssnar jag på det här idag, och längtar till Emmaboda.
Melodifestival.
Utgång 2.0
Gårdagen var trevlig, herrarna som spelade hittar ni här. Så rara. Man vill bara gosa upp hela bunten. Ikväll byter jag Sticky mot Gretas. Lite natt och dag. Skall dit med systeryster och Christoffer. Gaymode is on!
Torsdagsutgång.
Ikväll är det utgång som gäller, fast en lugn sådan. Ser lite ovanligt hård ut med mittbena och sotade ögon. Men kompenserar med världens glansigaste läppar, klänning och rosa skor. Får väl le extra mycket också, så att jag inte skrämmer folk. Ha en fin kväll!
31e januari.
Idag har Hultsfred släppt nya band, bland annat Modest Mouse och Imagine Dragons. Jag är på bubblande bra humör och vill bara ha sommar precis just nu. Sommar med festival, bara ben, smutsiga Converse, varm öl, kyssar och dansande hela nätterna.
Extra peppad är jag inför just Hultsfred, med tanke på att (nästan) hela klassen skall med. Det blir vår studentresa, vi springer ut den 12e och Hultan börjar den 13e. Så vi skall nattbussa oss direkt från avslutningsfesten till leriga Småland. Kommer bli helt briljant tror jag. För övrigt har vi 7 platser kvar i vår partybuss, så vill du hänga på är det bara att skriva till mig. Fest-garanti!
Detta är allt jag kan.
(För övrigt credd till Matilda, hennes tumblr har alltid bästa bilderna. Bra tjej!) Idag i skolan diskuterade mina klasskamrater den nya säsongen av Sveriges Top Model. Spännande tänkte jag, så för att hänga med lite surfade jag in på Tv3-play och tog mig en titt. En liten del av mig är egentligen emot det faktum att folk tävlar i utseende, men i dagens samhälle tävlar man i allt, så det är ingen idé att klaga. Något jag dock reagerade på var när en av tävlingsdeltagarna, en 18-årig tjej, säger Detta är allt jag kan, allt jag är bra på.
Det gör så jävla ont i mitt hjärta att titta på ett program där en tjej i min egen ålder har en sådan bild av sig själv. Att det enda hon är bra på är att posera och att vara snygg. Att den enda bra kvalitén hon besitter är sitt utseende. Vad har hänt med hennes självbild egentligen? Och hur i hela fridens namn är det ens möjligt att ha en sådan inställning? Hur kan det ha gått så långt att en människa faktiskt inte värderar sig högre? Jag blir även mörkrädd när jag tänker på hur hennes föräldrar, vänner och lärare har betett sig, för något är så hemskt fel när en människa ens säger så. Att man som snygg tjej inte kan göra något annat än att vara just snygg.
Jag ville bara ruska om denna flicka och säga, skärp dig! Inse att du har så många fler bra kvalitéer än ditt utseende. Och snälla gråt inte för att du åker ut i en värdelös skönhetstävling, för du är bättre än så. Alla är bättre än så.
Det var en gång.
Det finns ett flickebarn, vi kan kalla henne Sanna. Sanna har en vän, låt oss kalla honom Simon. Simon är inte från Göteborg, låt oss säga att han är från Värmland. Rent teoretiskt.
I lördags var Simon på fest ute på ön där Sanna bor, låt oss kalla den Vrångö, och hade det trevligt. Dryckerna flödade och livet var på topp. Hej och hå, festa på. Sanna hade inte lika kul som Simon, men dagen efter gick hon upp vid gryningstimman för att städa ordning. Upp emot hundra ungdomar stökar ned en hel del, som ni kanske förstår, och det var hemskt mycket städande att ta tag i. Klockan var inte mycket, men en tapper skara ungdomar började hjältemodigt återställa lokalen till sin forna glans. Beväpnade med dammsugare och soppåsar gick de till attack i en enad skara. Alla utom Simon. Simon valde istället att sitta i sin soffborg och titta på när de andra ungdomarna kämpade mot leriga golv och berg av ölburkar.
Då kan man ju fråga sig, hur tänkte Simon? Tänkte han att de andra ungdomarna skulle utbrista Vilken kille som sitter där och tittar på! En sådan godhjärtad man! Eller tänkte han bara att man inte behöver hjälpa till, så länge ingen säger till en? Varför tänka på någon annan än sig själv?
Ja, Sanna lever tyvärr inte i Simons hjärna, så hon kan faktiskt inte veta. Efter ett antal timmars städande tog Sanna och Simon farväl. Sanna var lite irriterad över att hennes så kallade vän Simon hade latat sig, medan alla andra på plats faktiskt hjälpte till. Så hon kanske inte gav det mest passionerade avsked man kan ge.
Ett par dagar senare anlände ett brev till Sanna, skickat långväga av Simon via vår allas brevduva Ansiktsboken. Han undrade så naivt varför hans vän från Göteborg hade vart så tvär på söndagen. Sanna svarade sanningsenligt och meddelande Simon att det faktiskt är ohyffsat att inte ställa upp för sina vänner.
Nu kommer tvisten i sagan! Man kan tro och önska att Simon i detta läge skulle be om ursäkt, men icke! Istället sade han farväl för alltid till sin vän och blotade brevugglan Ansiktsboken. Grädden på moset är att samma Simon ett par kvällar tidigare hade försökt tvångla upp Sanna. Mycket romantiskt. Utan framgång. Men det minns säkert inte Simon, för han var berusad som få.
Det är så man avslutar vänskap, på ett mindre briljant men desto mer dramatiskt vis. Läs och lär mina kära vänner. Och förundras över hur vissa människor resonerar.
Lite fest igen.
Hatt.
Fest.
Igår hade jag fest. Mitt livs sista och värsta. Fy 17 vad jag inte hade roligt. Men som tur är verkar det som alla andra hade det trevligt. Själv var jag mest besviken över att folk som hade sagt att de skulle komma inte dök upp, nevös över att saker skulle gå sönder (vilket inträffade), och lite för full och gråtig när klockan blev mycket. Så jag gick hem. Tidigast av alla skulle jag tro. Grät nog ut cirka hälften av min totala vätska. Det är så man skall fira att man fyller år. Bilder kommer upp så småningom, för folk var ruggigt snygga. Nu skall jag sova bort min bitterhet. Om det är möjligt.
Nitton.
Nu är jag nitton år. Det där året mellan myndighet och systemet-handlande. Det känns rätt bra, att slippa artonårshypen. Jag hade hoppats på att vakna frälst av ny visdom. Istället låg jag på en obekväm soffa och mådde illa. Men väl hemma på älskade Vrångö blev det mer födelsedagsfeeling med morföräldrar, snyggaste syster och Mamma/Gagga (För övrigt världens bästa par. Finns inga andra som är så knasigt perfekta för varandra.) Och det kändes faktiskt otroligt bra att istället för att festa förståndet ur mig se på På Spåret med hela familjen på min födelsedag. Fira får jag göra imorgon, med pompa och ståt.
22e.
Men det allra bästa är att jag har fått superstark hostmedicin utskriven. Känner mig pånyttfödd. Helt ärligt. Har gått runt och hostat så pass länge att jag nästan glömt bort hur det känns att slippa. Första natten på 18 dagar som jag sovit sex timmar i sträck utan att vakna av en hostattack från helvettet. Så svävar lite på moln för tillfället, även om stundande geografiprov tynger en hel del. Men det är lättare att göra något åt ett prov än sjukdom, och hostfri skall jag briljera imorgon. Förhoppningsvis.