haltande.blogg.se

Ni som inte än har sett Jimmie Åkessons avsnitt i SVT-serien Nyfiken på partiledaren borde göra det ögonaböj. Jag kan inte riktigt sätta ord på det, men något med den mannan gör att jag får rysningar i hela kroppen, and not the good ones. Det kan ju bero på det faktum att han är ledare för Sveriges vidrigaste parti... men det är något annat hos honom också som får mig att dra paralleller till sektledare och avföring.

Det som gör mig nästan argast är när han talar om sina minnen från sandlådan som liten. Att han snackar om hur kan kände en känsla av VI mot DOM redan då. Så jävla mycket bullshit, fyraåringar kan orimligen uppleva den känslan baserat på kultur och hudfärg. Gör om gör rätt Jimmie, eller bara gör ingenting så vi slipper dig inom svensk politik tack.

Dock blir jag lite fnittrig över att person efter person från hans skolgång går ut i media och beskriver Jimmieboy på ett lite annat (och troligen mer sanningsenligt) vis än han själv gör.

Slutsats: Ut med rasisterna (och in med feministerna) valet 2014!

Puss <3  

Visat 18.08

Han ser det, men väljer att inte svara. Precis just då sprider sig ett obehag i min kropp. Det är liksom inte första gången han gör så här. Läser. Ignorerar. Trots försök efter försök att fokusera på annat borrar sig den lilla jävla gröna fläcken genom alltalltallt. Jag är online. Han är online. Jag tänker på honom. Han tänker inte på mig.

Att man inte kan sudda bort ett meddelande. För just nu fyller min hälsning ingen annan funktion än att jag blir mer och mer förtvivlad. Och han, ja han försvinner lite längre bort för varje gång jag skickar ett försiktigt hej.

Loggar in på Skype. Även där möts jag av en grön fläck bredvid hans profilbild. Online. Så klart. Jag vet ju att han sitter vid datorn. Tittar på klockan. 18.34. Blir det dumt att skriva här också? JA, skriker min självbevarelsedrift, men trots detta lyder inte händerna. Knappar med snabba fingrar in ett meddelande även här.

Som tur är finns det ingen leveransrapport på Skype, så jag kan inbilla mig att det finns en annan anledning än den självklara till varför han inte svarar. Tar en promenad istället. Orkar inte tänka på honom mer, orkar inte gå in på hans profil gång efter gång.

Skickat 20.29: ”Men tja! Missade att du skrev! Vad har du för kvällsplaner?”

Att ligga på sängen och tänka på dig. Vi båda vet det, men ingen skriver sanningen. Vi båda vet även att du inte alls missade mitt tidigare meddelande. Och du vet dessutom att min båt precis har gått. Så att jag inte skulle få för mig att hänga med dig hela kvällen. Smidigt och diskret tänkte du säkert. Men tyvärr är det så smärtande uppenbart.

Den här gången är det jag som ser, utan att svara. Skillnaden är bara att du tycker det är lättande, när jag inte kan få ro i kroppen utan svar från dig.

Lika bra att logga ut. Hela processen kommer ändå upprepas imorgon. Det är så vår relation ser ut. Jag trånar, du står ut.

 

 

Emil har introducerat mig till den troligtvis bästa animerade serien ever, Adventure time! (ja, jag har bott under en sten ett par år och totalt missat detta mästerverk.)

Allt är bara så jäklans bra, och karaktärerna är liksom to die for. Min favvis är så klart Princess Bubblegum, som är supernördig, feminist (inte uttalat, men hallå det är obvious), drottning över godisriket och har en regnbågsenhörning som husdjur (Lady Unicorn, som för övrigt talar koreanska och är tillsammans med hunden Jake). FATTA PERFEKT KARRAKTÄR VA?

Asså alla måste se. ALLA. Om ni inte redan har sett då förstås. Men då kan ni titta en gång till.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dagens bra: Att världens sötaste ettor på skolan där jag jobbar har skrivit kärleksbrev idag som bara smälter alla hjärtan. Vem vill inte få popcorn i magen av någon annan liksom?