Godnatt Sverige, imorgon har jag bytt ut dig mot USA.
Men hur peppad jag än är så tycker jag det är svårt att lämna familjen min. I vanlig ordning kunde jag inte stoppa tårarna när Frida och mamma stod där utanför bussfönstret och vinkade. Att inte kunna krama dem på flera veckor gör ont i hela kroppen. För det finns inga människor på vår jord som jag älskar mer.
Nu är det bara att torka tårarna och faktiskt se saker för vad de är, en seglats med 42 fantastiska klasskamrater i mexikanska golfen är inget att hulka över. Det är nästan inte ens okej att jag är ledsen just nu, men skyller på mitt överskott av tårar i kroppen. Ibland måste man helt enkelt ventilera.
Ps. Min envisa hemlängtan brukar kunna lätta med hjälp av mail hemmifrån, oavsett innehållet. Så skriv snälla rara ett par rader till [email protected] någon gång, så blir jag varm i hjärtat. Oavsett om det endast är ett litet hej eller en hel roman.